谁和侯爾坦絲·曼奇尼约会过？

侯爾坦絲·曼奇尼（法語：Hortense Mancini，1646年6月6日—1699年7月2日），馬薩林公爵夫人（Duchesse de Mazarin），英國國王查理二世的王室情婦。

查理二世（英語：Charles II；1630年5月29日—1685年2月6日），英格兰、苏格兰及爱尔兰国王，生前獲得多數英格蘭人的喜愛，以「快乐君主」（Merry Monarch）聞名。

查理二世之父查理一世統治末期，被護國公奧利弗·克倫威爾處以死刑。隨後，護國公宣布廢除英國君主制，改建英格兰共和国。王室失勢後，身為王子的查理二世也被迫離開自己的祖國，流亡海外，並與西班牙於1656年簽訂布魯塞爾條約，派遣部隊協助對抗法國，但這支部隊在沙丘戰役被法軍將領蒂雷納子爵殲滅過半，無力在未來對英格蘭發起遠征復辟。1658年克伦威尔去世導致的政壇混亂讓國會聲明復辟君主制，查理二世應邀前往英格蘭即位為英王。

1660年，查理二世在多佛登陆，回到伦敦即位。1661年4月，正式加冕。即位之初他就與強勢的議會妥協，謹慎地行使其有限王權。他在1665與1672年，發動兩次英荷戰爭，結果因為戰局不利，得失參半；國內政局反而捲入外國勢力的鬥爭，深受法、荷的操控與干擾。1678年，反天主教的激進派議會，利用“天主教阴谋”釀成的政治大風暴，展開對天主教徒的強力迫害，並試圖徹底架空王權。1679年，查理二世签署國會制定的“人权保护法”，以後政治人物即使身處風暴，仍有一定的人權保障。1681年後查理二世掌握主動，打敗政敵並大幅提升王權，重建了其父英格兰国王查理一世的絕對君主制（專制王權）。

1685年查理二世去世。他為了順應民心，長期保持英國國教的信仰；但他生前一向同情天主教，临死前就皈依了天主教。他死後，弟弟詹姆斯二世继位。

查理二世被称为「快乐君主」，個性活力四射并奉行享乐主义；由於他意志坚定、臨機制變，精明機智且知人善任，在充满教派冲突的危机时仍能操纵大局、挽回民心。但是他在作戰外交上成果不多，1670年後英國成為法國實質上的附庸，在法荷战争中作為法國在大洋上的打手；他的最大政績是讓英國海權大幅擴張，提升英國未來爭霸的實力。他死后没有留下合法的子嗣，但和情妇至少有14个私生子。

史家至今無法分斷查理二世真實的意圖，因此對他好與壞的各種行動，也就無法判斷是出於自私自利的動機，或是出於利國利民的善意；他外表高貴幽默，但內心神祕且難以捉摸，是一個不容易下定論的傳奇人物。

Nils Banér, född 1654, död den 29 oktober 1684 i London, var en svensk friherre, rector illustris och konvertit, som avled i en uppmärksammad duell.

Nils Banér var tredje barn och äldste son till fältmarskalken och riksrådet Gustaf Persson Banér och dennes första hustru Brita Bielke. Under faderns tid som generalguvernör över Skåne inskrevs sonen 1668 som student vid det nygrundade Lunds universitet. Här hedrades han vårterminen 1670 med att väljas till universitetets förste rector illustris, och omvaldes som sådan även höstterminen samma år. Vid detta omval uttryckte professorerna sin uppskattning av Banérs "under förra halfåret ådagalagde stora nit och berömlige förtjenster om alla academiæ angelägenheter".

Efter tiden i Lund tjänstgjorde Banér en period (från 1677) som extra ordinarie kanslist vid det kungliga kansliet i Stockholm innan han gav sig ut på en långresa i Europa. Under denna resa kom han under inflytande av katolicismen och konverterade till denna i Wien. Efter religionsbytet kunde han inte längre återvända till hemlandet och hamnade i stället så småningom i London.

I den brittiska huvudstaden blev Banér involverad i en kärleksrelation med den något äldre fransk-italienska hertiginnan Hortense Mancini, systerdotter till den franske försteministern kardinal Mazarin och en av kung Karl II:s mätresser. Härigenom gjorde han sig på något sätt till ovän med Mancinis systerson, prins Philippe av Savojen-Soissons (en bror till den sedermera berömde fältherren Eugen av Savojen). Konflikten resulterade i en duell i Hyde Park där Banér sårades så allvarligt i buken att han avled. Han begravdes i St Martin-in-the-Fields. Händelsen rapporterades hem till Sverige av den svenske envoyén i London Johan Leijonbergh. Hortense Mancini skall, enligt hennes förtrogne Charles de Saint-Évremond, ha varit så förtvivlad över sin svenske älskares död att hon övervägde att gå i kloster.