谁和Catherine Bagration约会过？

Catherine Bagration, född 7 februari 1783, död 21 maj 1857, var en rysk salongsvärd. Hon var i sin samtid känd som skönhetsikon, för sin excentricitet och för sitt äventyrliga liv. Hon ryktas ha varit hemlig rysk agent, agerade informell diplomat för antifransk och prorysk politik och ska ha medverkat till att Österrike anslöt sig till koalitionen mot Napoleon I. Hon höll salong i Wien 1810-15 och i Paris från 1815.

Dotter till greve Paul Martinovitj Skavronskij, sändebud i Neapel, och Jekaterina von Engelhardt, som var systerdotter till Potemkin. Hon blev gift i slottskyrkan i Gatchinapalatset den 2 september 1800 med general furst Pjotr Bagration i ett äktenskap arrangerat av tsaren. Hon ska vid vigseln ha varit förälskad i greve P. Palena. År 1805 lämnade Catherine Bagration maken och reste till Europa, där hon stannade under förebärande av sin hälsa. Hon reste mellan hoven och blev en känd gestalt i hela Europas societetsliv. Hon kallades "Le Bel Ange nu" ("naken ängel") på grund av sin förkärlek för genomskinliga klänningar och "Chatte Blanche" ("Vit Katt") - för sin sinnlighet. Hon hade ett förhållande med prins Metternich och höll en prorysk och antinapoleonsk salong i Wien. Hon genomdrev en bojkott av franska ambassaden i Wien och ska som informell diplomat ha medverkat till att Österrike anslöt sig till koalitionen mot Napoleon. Under Wienkongressen 1814 hade hon, då kallad "ryska Andromeda ", ett förhållande med tsaren tillsammans med "Cleopatra Kurland" (Wilhelmine av Kurland). Enligt samtida rapporter ska dock tsaren snarare ha haft affärsmöten med henne, då hon möjligen var en rysk agent, även om det inte har bevisats. Hon 1815 till Paris, där hon öppnade salong och blev bekant med Balzac. Hon gifte sig 1830 med brittiska generalen och diplomaten Caradoc, Lord Howden (Sir John Hobart Caradoc, 2nd Baron Howden av Howden och Grimston) (1799 - 1873).

克萊門斯·文策爾·馮·梅特涅（德語：Klemens Wenzel von Metternich，發音：[ˈkleːmɛns ˈvɛntsl̩ fɔn ˈmɛtɐnɪç]；1773年5月15日—1859年6月11日）神聖羅馬帝國出生的奥地利帝國政治家、外交家。梅特涅是贵族外交官之子，生於科布伦茨梅特涅莊園，就讀於斯特拉斯堡大學和美因茨大學，見證過1790年利奥波德二世和1792年弗朗西斯二世的加冕礼。遊歷英格蘭後，獲任命為尼德蘭公使，第二年尼德蘭被法國占领。1848年的自由革命使他辭職。

梅特涅曾在薩克森、普魯士及巴黎擔任公使。1809年任奧地利帝國外交大臣，首要工作是與法國進行緩和。他促成奥地利公主，女公爵瑪麗·路易莎與拿破崙的婚姻。不久後，他推動了奥地利加入第六次反法同盟，签署《枫丹白露条约》，該條約使拿破崙流亡。他是維也納會議主席。隨著奥地利、俄国和較小的普鲁士結盟，“梅特涅体系”持續了十数年，这是奥地利外交上的高峰。此後，梅特涅逐漸陷入國際外交的邊緣。1821年至1848年他擔任（弗朗西斯二世和他兒子費迪南一世的）首相。在倫敦，布萊頓和布魯塞爾流亡後，他於1851年返回維也納法院，任費迪南的繼任者——弗朗茨·約瑟夫一世的顧問。1859年梅特涅逝世，享年86歲，乃同時代知名政治家之最。

作為古典保守主义者，梅特涅热衷於保持權力平衡，特別是通過抵抗俄國在中歐和奥斯曼帝国領土上的野心。他不喜歡自由主义并竭力阻止帝国分裂，例如镇压在北意大利和德意志的民族主义叛亂；在國內，他利用檢查制度和廣泛的間諜網絡進行鎮壓。支持者指出，他主導了“梅特涅時代”，避免了歐洲大戰。另有史學家指出，鑑於梅特涅的談判地位薄弱，他的成就可觀。他因撲滅歐洲革命之火，被稱為「消防隊長」。他使維也納體系在舊秩序的氣味中平衡。他的批評者認為，梅特涅本可以為奧地利做得更多，而他被認為是奧地利改革的絆腳石。